Livskonst

Att kämpa mot skuggorna

tar så hårt på krafterna

Orken tar slut

innan den ens hann fram

Ekot av orden

som var frågor

studsar fram och tillbaka mellan väggarna

Vilken tur att glömskan finns

hur skulle jag annars orka leva vidare

Att minnas allt som var fel

skulle jag aldrig orka med

Att tycka så intensivt illa om någon

tar så hårt på ens inre

Att känna sig så lurad

av någon som  stod en nära

önskar jag ingen

Ensamheten blir tusenfall

Ekot förhatligt

när inget svar kommer åter

Jag försökte så länge

att vara i bakgrunden

Att inte ta plats

som inte längre var min

Att helt enkelt bli utbytt

utan att ens få veta om det

Att sakta sakta

få sanningen bekräftad

utan erkännanden eller ord

Bli besvarad med undflyende svar

och rena förnekelser

Leva på ett gungfly

och hålla andan så länge som möjligt

Till sist gör inte smärtan ont

man kan lära sig att leva

utan att nånsin känna något

Vare sig glädje eller sorg

Helt enkelt bara leva

Finnas till

i ett intetland

Att sen inte visa någon

lär man sig

Det blir en livskonst

Man kan lära sig att utstå mycket

även inombords

Men jag föredrar nog

att känna smärta utifrån

Det går inte att

sätta plåster på sin själ …