Gråt från det inre

När den inre dörren öppnas

Dörren som man så omsorgsfullt har stängt

Dörren man trodde man hade låst för evigt

Tills slut öppnar sig

När allt det man hade stängt inne

Bara hotar att välla ut

När tårarna man aldrig grät just då

bränner bakom ögonen

Och känslorna man inte ville kännas vid

Bara tar över

Då kommer gråten från själen

Den som gör så ont

att ord för att beskriva det

inte har uppfunnits än

Då omvärlden inte existerar längre

Bara smärtan

som upptar ens hela inre

Och hotar att ta över

Hotar att få en att bli den man aldrig varit

Säga saker man ville ha sagt just då

Men som gjorde så förtvivlat ont

att de aldrig blev sagda

De har bara blivit lagda i en ask

Och den asken kan tas fram en dag

Den dagen då gråten från ens inre

Inte längre kan hållas kvar

Då dörren rämnar

Och när man bara fått nog

När gråten från ens inre

inte längre kan hållas fast

Den dagen kommer

ingen kan säga när

Man bara vet

att den kommer

Och det med en kraft

som man kanske inte trodde

sig vara mäktig …