Om du …

Om du har vetat om det från början så kan jag aldrig förlåta dig för detta . Om du visste om att hon var en förklädd djävul så kommer jag aldrig att förlåta dig för detta . Om du har tillåtit henne att skada dina egna barn så illa som hon faktiskt gjort kommer jag aldrig att förlåta dig detta .

Hade du inte vetskap om hur hon var för att hon inte visade sitt riktiga jag , kan jag bara ömka dig . Stackars sate att behöva ha en sån självvald människa vid sin sida . Att ha valt en så elak människa att stå vid sin sida kanske resten av sitt liv kan inte vara nån trevlig sak att upptäcka .

Men du borde ha sett varningssignalerna komma så sakteliga . Poppa upp lite här och där när det gällde samvaron med dina barn . När hon inte tyckte om att du varken var hos dem eller skjutsade dem när de behövde sin far . Hur kunde du inte förstå hur fel det blev när hon började begränsa dig och dina barn ? När hon satt och ”grät” och helt plötsligt påstod saker som var tagna ur luften för att uppnå egen sak ? När hon hejade på dig att ta ifrån presenterna du gav dina egna barn i födelsedagspresent och studentpresent , för att de försvarade sig mot hennes elakheter ? Hur kunde du inte se var felet kom ifrån ? Hur kunde du bara tro på henne ? Hur kunde du förbise att inte fråga dina båda barn ? Hur kunde du ? Hur kunde du ? Hur kunde du ?

När jag satt mittemot dig vid bordet och frågade om du förnekade dina båda barn för hennes skull svarade du JA …HUR KUNDE DU ?

När jag ville att du skulle skriva under på det på ett papper nekade du . Jag sa att du var så feg att du inte kunde stå för vad du sa eller gjorde . Men du svarade jakande igen på att du förnekade dina egna två barn för hennes skull … HUR KUNDE DU ?

Det jag frågar mig nu och idag och i all framtid är : Hur kan man leva med sig själv som människa om man gör så ? Hur kan man förneka 30 år av sitt liv och göra det till ett ingenting ?

Och det jag frågar mig allra mest är : Hur kan man stanna hos en människa som kräver det av en ??? Som kräver att man tar bort sina två armar från kroppen och fortsätter att leva precis som vanligt . HUR KAN DU DET ?

Hur kan du avstå från dina två barn idag och dina eventuella barnbarn i framtiden ? Hur kan du avstå från glada telefonsamtal från dina egna barn ?

Har du verkligen insikt om att över halva ditt eget liv har passerat revy , och det du har kvar av det är utan dina barn för dem har du förnekat ? Tror du verkligen att hon stannar kvar den dag du är gammal och eländig och behöver stöd i livet ?

Eller har du trott att hon ska stanna och ta hand om dig den dag du är gammal och trött och inte orkar hålla hennes tempo längre ?

Eller tror du att du orkar med små barn på gamla dagar , för inte tror du väl att en ung kvinna avstår från egna barn ? Ska hon få ersätta dina två från ditt tidigare liv med sina egna ?

Du kanske tror att det går lika bra ? Att ersätta gammalt med nytt och kasta ut det gamla som skräp ?

Men du ska veta att dina barn är inget skräp du kan ersätta med nåt nytt . De är en del av dig själv , ett bevis på att du har levt även tidigare .

Ett liv du aldrig kan radera  ut hur mycket du eller hon vill det . Det är en skugga av dig själv . Och din egen skugga kan du aldrig fly ifrån . Bara förlika dig med , hur det än ser ut i ditt tidigare liv .

Ingen av oss förnekar dig ett lyckligt liv framöver ! Det har vi aldrig gjort ! Det enda vi vill är att du ska ha ett förhållningssätt till dina barn som är normalt .

Att du kan lyssna på dem , träffa dem och umgås med dem .

Mig behöver du aldrig mer träffa . Jag sträckte ut handen till er båda men hon ville absolut inte ha med den att göra . Det hade varit trevligt att kunna umgås över en kopp kaffe och prata naturligt med varandra i framtiden då vi ju har barn tillsammans , även för dem båda .

Jag hade överseende med att ni gick bakom ryggen på mig , för jag såg framåt i livet . Glad att lämna det livet jag levde då bakom mig . Ett förljuget och ickeliv . Det var inget jag sörjde över . Jag var beredd för länge sen att gå vidare på min egen stig .

Men då jag lämnade vårt gemensamma liv trädde hon in för långt över tröskeln . Hon skulle ha ALLT … även en del av det som var lagligen mitt . Hon trädde till och med in i mitt eget hem objuden .

Hon har helt enkelt inga gränser , ingen takt eller ton eller begrepp om när det är för långt gånget .

Så hur kunde du låta det gå såhär långt att hon har tagit hela ditt tidigare liv ifrån dig ? Hur kunde du tillåta det ?

Jag hade redan trätt tillbaka för hennes skull  , låtit henne ta plats och hon såg verkligen till att ta den .

Så långt har det alltså gått :

Dina båda barn har du nu förlorat . De vill inte ha med dig att göra längre . Dina eventuella barnbarn får du aldrig se . Och dina barn kommer heller aldrig att träffa dig mer .

Och mig behöver du aldrig träffa mer som sagt . Ska vi tala med varandra är det bäst genom ombud , det har hon sett till , med din goda vetskap . För jag har varnat dig så många gånger .

Jag hoppas du inser var du nu står i ditt liv .

Ensam med henne . Och det hon ser till finns hos er .

Jag hoppas för din skull att du är lycklig och glad , för det önskade jag dig den dag jag gick . Men tyvärr kunde du aldrig önska mig detsamma .

Men jag såg till att mitt eget liv gick vidare , för jag visste att jag kunde leva dig förutan . Och jag har båda barnen med mig . Inget jag har valt själv och inte de heller , det har du och hon tvingat dem till .

Är det något man aldrig någonsin sviker så är det sina barn .

Ingår inte de i paketet så blir det heller inget paket . Så enkelt är det .

För utan sina lungor kan ingen andas …

Men du gör tappra försök med din konstgjorda andning …med ditt liv i självförnekelse …

Hur kunde du ???