Innan du ens säger …

Innan  du säger : Då får ni lov att bete er så man kan umgås alla fyra …

Då har du inte tänkt på att den du lever med måste bete sig så redan innan hon med ?

Då har du inte tänkt på att hon måste ta bort sitt mobilsvar där hon namnger de som inte får ringa henne ?

Då har du inte tänkt på att hon ska ta bort sina elaka och illasinnade kommentarer på sin bilddagbok ?

Då har du inte tänkt på att hon måste bete som den vuxna kvinna hon faktiskt ska föreställa ?

För du menar väl ändå inte att HON ska få säga och göra vad hon vill utan konsekvenser ?

Du menar väl inte att du inte har tittat på vad HON har sagt och gjort ?

Du menar väl inte att du inte vill se saken från båda håll ?

Du menar väl ändå inte att du är så feg att du inte törs se saken som den verkligen är ?

Hur kan du svara dina egna barn när de frågar om du tyckte att det var OK så som du växte upp , med att det var ju bara att finna sig i det .

Och då har de också bara att finna sig i vad ni gör och säger …

Otroligt …

Först säger du att du avskydde hur du blev behandlad när du växte upp , att du var så ledsen när dina föräldrar skilde sig osv .

Sen gör du samma sak själv och ändå värre …

Och svarar att det är bara att finna sig i det !

I ena stunden tror du att du kan bestämma över dina barn , sen ska de bete sig som vuxna …

Jag undrar egentligen vem det är som skulle behöva experthjälp …

Eller är du verkligen så skadad av din uppväxt emotionellt att du inte kan skilja på rätt och fel ?

Eller kan du inte skilja på dåtid och nutid , så du straffar dina egna barn istället för att ställa dina föräldrar frågorna du hade ?

Ju längre tiden går , ju mer undrar jag vem du egentligen är …

Har du levat som Dr Jekyll och Mr Hyde ?

Två personer i samma kropp…

Förundrad över att du kunde dölja det så väl i så många år utan att man ens undrade …

Och det är väl därför det tar så lång tid att komma över det du gjort , om man någonsin gör det …

Det poppar upp saker hela tiden som får en att undra hur du kan fungera som människa egentligen …

Och lever du som två personer nu med ?

Måste ju vara svårt att bara sluta med det …

Du måste ju vara bitter över att ha slösat 25-30 år av ditt liv med mig …

Sån bortkastad tid , som du kunde ha gjort något annat …

Om du läser detta någon gång , tänk dig scenariot motvänt …

Om det var DU som hade blivit drabbad av det … 

HUR HADE DU GENOMLEVT DET ?