Jag har slutat fråga hur och varför …

Men att jag blir slagen av häpnad kan jag inte förneka

Att bara totalt ignorera sina egna barn

Det är något jag aldrig kommer att förstå

Hur man kan vara skapt på det viset

Utan att ha en diagnos på att något är väldigt fel kan jag inte begripa

Och att man kan låta en yngre person utan några som helst livserfarenheter av familjeliv få diktera ens eget liv …

Jag kan bara skaka på huvudet åt sådan galenskap…

Men till syvende och sist

Det är du själv som kommer att lida av det

Det är du som missar alla glädjeämnen och skratt och trevliga stunder

Och ännu en gång slås jag av häpnaden

Det har du valt bort själv ….