Jag är så trött på att en del människor inte kan sluta sätta sig själv framför allt annat . Att aldrig någonsin kunna se framåt och i en litet ljusare bild på tillvaron . Att hela tiden , dag efter dag , bara mala på om hur illa de mår och hur ensamma och sårade de känner sig och hur illa alla andra behandlar dem . Att aldrig kunna se deras egen del i det som sker . Deras faktiska handling i allt som drabbar dem själva . Och framför allt , vad de gör mot de andra …

Vad som ytterligare aldrig kommer att förstås från min sida , är att de faktiskt bara får hålla på och mala och mala om samma sak , dag efter dag … Deras närmaste som faktiskt vet sanningen och bakgrunden bara låter dem hålla på och ömka sig själva .

Eller finns där en rädsla för att samma sak kanske ska drabba dem själva ?

Men fortfarande så var de ju med själva och skapade detta tillsammans med personen ifråga , så helt utan skuld är de ju inte heller .

Men att bara orka lyssna på att andra säger saker som de kanske inte vet om eller förstår , i ren ilska över att det har drabbat dem , förundrar mig storligen .

Att man inte tar reda på fakta och försöker förstå varför de flesta runtom en är ledsna och förbannade …

Och framför allt : Varför låta någon besudla ens eget tidigare liv till ingenting ? Varav faktiskt denna person har varit en del i till viss tid .

Och varför i hela fridens namn inte ta  saken i egna händer och rätta till det ? Skjut inte denna person framför sig och bana väg för ännu fler incidenter som bara kan feltolkas .

Var kommer denna otroliga feghet och rädsla för att säga förlåt , jag gjorde fel ifrån ? Ta skulden på er själva … skjut inte över det som är så otroligt tydligt på någon annan …Stå upp för vad ni gjorde … så är saken ur världen sen .

Sluta hitta på lögner och elakheter gömda bakom så kallad ”snällhet ” och ”kramar” och ”invitationer” till julbord och möten … de är inte till för det som sägs i alla fall . De bjuds bara med ena handens lillfinger och en harang med elaka ord för att reta upp …

Detta är genomskådat för mycket länge sedan …

Det är bara personerna själva som inte har förstått det .

Det var vi som inte ville er något ont …

Jag till och med lyckönskade exmaken …önskade honom kärlek och lycka tillsammans med sin nya kvinna …eftersom han så tydligt inte fann den längre tillsammans med mig och sina barn .

Och se vad tack jag och barnen fick …

Allt vi hade och ägde skall tas ifrån oss …Och dessutom ska vi hånas i spe och lönndom…Bara ta emot de elaka lögner och påståenden som sägs , bara låta oss trampas på helt enkelt .

Men där säger jag stopp . Nu är det nog .

Det finns saker som aldrig kan tas ifrån oss . Vår värdighet och tidigare levda liv .

Vi sätter oss över sådana saker hon häver ur sig . Vi behöver inte ta sån skit . Speciellt som det inte törs och aldrig har tordats sägas direkt till oss personligen .

Den som bara vågar hugga i ryggen och skitsnacka bak dörr , vet själva att de är ute i ogjort väder och måste gömma sig .

Och tids nog upptäcker alla vad slags spel som utförs …

Lögner kan inte mötas med nya lögner hur länge som helst , till slut har de mötts och då kan man inte längre utföra sitt spel .

Så blev det när ni inte tog den utsträckta hand som faktiskt gavs er …

Tänk så totalt annorlunda livet hade kunnat vara !