Ahaupplevelse

Tack för all uppmuntran man får när ni har läst vad man behövt skriva av sig här …

Ibland orkar man bara  inte bära det inom sig , utan orden måste formas i bokstäver för att inte kväva en inifrån . Emellanåt behöver man få se känslorna i ord för att få det ur sig och orka gå vidare , lite mer styrkt och lite mer rakryggad än förr . För varje gång man fått det ur sig ser man allt lite ljusare och från lite mer avstånd .

Och ibland bara måste man få tillåta sig själv att få HATA och få hatet sagt i ord . Jag vet ju att de det berör inte kan låta bli att läsa det och att de reagerar på det , men de är så otroligt fega att de aldrig vågar kommentera eller gå in i en diskussion rakt öga mot öga med varken mig själv eller döttrarna . Hellre gömmer de sig bak sina egna bloggar och vad det nu är och skriver lögner och tycker synd om sig själva och sitter och ömkar sig för att andra ska ta deras parti , bara för att någon överhuvudet taget ska tycka om dem . 

 En del skaffar sig vänner via lögner om andra istället för att vara de människor de egentligen är , vilket skulle rendera i att de var utan vänner alls … Och ljuger om de vänner de kunde ha haft och hittar på amsagor både hit och dit för att komma i bättre dager själva .

Jag har slutat tycka synd om såna , de har enbart sig själva att skylla och deras liv innehåller så få att de knappast kan ha svårt att träffa de vänner de lyckats skaffa sig . Ingen som saknar dem eller hör av sig till dem .De kan knappast lita på de vänner de skaffat sig heller för man vet aldrig hur mycket de vännerna ljuger om de själva , eftersom alla vet hur de beter sig mot sin omgivning .

Men det är deras valda liv . Det är de som ska leva det .

Jag vet så väl att jag och döttrarna knappast har det svårast , och att vi heller inte är ensamma om problemen . Men det hjälper föga att veta det när orden stockar sig i halsen och hotar att kväva en . Det är då som man behöver öppna upp och skriva av sig , det är då som orden bara kommer för att samlas här på bloggen .Det är då som man överlever ytterligare ett tag framöver . Och de som läser får välja själva om de vill läsa eller inte , det ligger inget tvång i det .

Men det hjälper att få en kommentar då och då , att det finns de som faktiskt läser och försöker läsa opartiskt även om det jag skriver här naturligtvis inte är det . Men vem ska jag få diskutera med när ingen svarar eller vågar ta en diskussion ? När deras feghet är så otroligt enorm att de gömmer sig ?

Jag har blivit hotad med att tystas , att inte pratas med på ett och ett halvt år , om jag inte slutar att skriva här . Men varför skulle jag det ? Jag låter mig aldrig tystas av såna som de . Mig skrämmer de inte till tystnad , snarare tvärtom . Jag tänker inte låta mig skrämmas av dem . Och nu har fd mannen heller inget att trycka till mig med när det gäller varken mig själv eller barnen . Det enda han kan göra nu är att aldrig höra av sig mer … och OJ DÅ …

Han behövs helt enkelt inte …han har gjort sig själv till nåt helt umbärligt och onödigt och han har gjort det själv .

Så livet kommer att gå vidare . Lite ljusare och mer lättlevt . Att inse detta har styrkt mig ytterligare . Ett svek är överlevt och jag behöver aldrig bry mig mer …

Förhoppningsvis kan kanske det jag har skrivit få någon annan i samma eller liknande situation att komma vidare . När man ser att bara tiden få gå och orden komma ut , så går man vidare , stärkt och visare och vackrare !

Även om håret grånat och fårorna djupnat , men det är ett levande bevis på att man faktiskt LEVT  och skrattat !!!