När verkligheten rämnade

Du försökte leva vid sidan av livet

Ha det du hade … men ändå ha mer

Du frågade aldrig någon annan om de var beredda att ställa upp på det

Det var bara du som räknades

Vad du ville

Du ville ha den lugn och ro som fanns i det som var familjen

Där allt flöt på som vanligt och fungerade utan att du behövde anstränga dig

Samtidigt ville du ha mera

Där allt var mer spännande och förbjudet

Där du kunde vara nåt helt annat än det  du egentligen är

Att resa och göra saker ensam eller med någon annan än familjen

Sitta på restaurant och äta gott och dyrt och imponera med att bjuda flott

Köpa presenter för att visa att du hade råd

Men till dem du ”glömde” bort fanns inget att varken bjuda eller ge

Inga presenter eller restaurantbesök… framför allt inte råd att göra

Men det fanns ord som : Det är alldeles för dyrt!… Du vill inte ha nåt i födelsedagspresent va?…Det här var sista gången jag var den betalande åsnan!

De orden fanns det många av

Det är svårt att inse sanningen fast den står framför ögonen på en

Eller kanske bara just därför

Mannen jag gifte mig med ljög för mig och sina egna barn

Han missunnade OSS … men hade all råd i världen för andra

Sånt är väldigt svårt att tro på … fast det finns där mitt framför ögonen på en

Och när väl sanningen har fått upp ögonen … vill man bara fly … fly fly fly därifrån

Sen kommer frågorna … i horder… de tar aldrig slut

Och de ekar i huvudet … gång på gång

HUR ??? VARFÖR???

Det finns inga svar… bara påståenden

Jag har inte gjort något fel!… är svaret man får om frågar

Eller helt enkelt en ny lögn

Jag och dina barn … oersättliga … gången tid som aldrig kan raderas…

VI FINNS!!! VI ÄR!!!

Allt som en gång fanns… har ersatts med ilska, hämndkänslor och hat

Framförallt har ångest var en ständig följeslagare till oss

Många gånger har det känts som om man gått på gungfly

Aldrig mer kommer jag att kunna lita helt och fullt på någon

ALLA döljer någonting av sig själv

Alldeles för många ser lögnen som en utväg ur någonting

Jag gav av allt jag hade en gång

Det sker aldrig mer igen

En liten bit kommer alltid att finnas kvar ….som ingen mer någonsin får se

Alldeles för många tomma ord har sagts

Alldeles för många ohållna löften har getts

Jag är trött på alla dessa ord och löften som aldrig egentligen menas

Mitt liv är mera värt än en lögn

Och den som inte ser mig för den jag är

Har heller inte rätten att ge varken löften eller ord

Ingen har sagt att livet ska vara lätt att leva

Men många gånger har jag tyckt att en del av sakerna man ska behöva genomgå är onödiga

För själen är så ömtålig och skör … så väldigt lätt att trasa sönder

Och tar så oändligt långt tid att laga bitar av

Hel blir den aldrig igen … nött och sliten genom årens liv

Och det är med den man ska försöka leva vidare … hela sitt liv till slutet

Är det då så underligt … om man verkligen tänker efter

Att helt och fullt lita på någon igen … är omöjligt

Det gör ONT … väldigt ONT … när själen går sönder

Det finns inga plåster eller salvor som kan hela

Och man blir aldrig mer densamma som den man en gång var

Den man egentligen ÄR … finns i den där lilla biten

Som aldrig någon mer får se