Så blev det
Du måste vara väldigt innehållslös och tom
Helt utan något värde och blank
Undrar hur man kan låtsas att halva livet inte har funnits
Bara stänga dörren
Allt för att den man valt att leva med kräver det
Och det jag undrar allra mest över är
Alla de som var med när de tidigare 30 åren gällde – hur kan de bara acceptera den du är nu?
Hur kan alla de som kände mig och dina barn bara tycka att det är ok?
Är det ingen som undrar om det du och hon pratar/pratat om oss verkligen kan vara sant?
Var det verkligen ingen som undrade hur det kan vara så som det förmodligen har sagts av er?
Sånt kan få mig att undra – var det verkligen ingen som kände MIG?
Efter 30 år – och ingen undrar eller frågar MIG hur det verkligen förhåller sig
Utan bara accepterar de lögner om mig och barnen som serveras
Hur kan man göra så?
Är man verkligen så rädd för att fråga att man offrar vissa och helt enkelt utesluter dem?
Istället för att bry sig tar man enklaste vägen ut – så man slipper ta ställning i någon fråga
Eller är det så simpelt enkelt att man helst lyssnar till skitprat?
Om någon beter sig illa mot den andra – får den som blir sviken ta mer skit än den som är orsaken till alltihop
Det har jag lärt mig i livets hårda skola
Jag glömmer aldrig orden som sas till mig – ” jag kan ju inte hjälpa när jag inte vet om Anders står på andra sidan staketet och säger att gräset är grönare där”
Det var ingen Anders som stod där – det var en HON som vinkade till min man
Och han tog klivet över staketet
Men det var jag som fick ta skit
Och eftersom alla vet vad jag har ställt upp med för den jag var gift med
Så kan jag inte förstå att ni lät allt detta bara hända – för ni visste
Ni lät det ske med gott samvete – för ni var för fega för att våga ta ställning
Och när man får höra ” jaa, kärleken kan ta slut, det är inte bara ens fel”
När ALLA vet hur det egentligen gick till
Då blir man helt enkelt förbannad
Jag är ju inte sviken enbart av den jag var gift med
Utan även av er
Eftersom det behövdes att till och med barnen blev trakasserade för att ni skulle våga öppna ögonen
Och efter att ha sagt: Nu börjar vi om!
Total tystnad
Det spelar ingen roll
Jag har lärt mig att leva utan släkt
Sedan 2003 när jag tog steget ur ”äktenskapet” har jag inte haft någon sådan
Ni valde hans och hennes förljugna sida
Och det behövdes att barnen behövde hjälp mot sin egen pappa för att ni skulle öppna ögonen för vad som egentligen pågick
Så kom inte prata med mig om att stå ensam i nöden
Till det var jag tvungen vare sig jag ville eller ej
Och livsviljan är trots allt väldigt stark
Speciellt när man har barn att värna om
Men man går genom två eldar samtidigt
Eftersom det som gör ont i barnen gör dubbelt så ont i mig
För hur det än är så lägger jag skulden på mig själv
HUR kunde jag välja en sån far till mina barn?
Det enda jag kan försvara mig med är att den han blev är ljusår ifrån den han en gång var
Och det enda jag har gjort är det bästa jag har kunnat för stunden
Så prata inte med mig om att stå ensam
Jag har stått så ensam i snålblåst och motvind man bara kan
Och där fanns INGEN som räckte ut en hand
Men trots allt överlevde jag – för jag var helt enkelt tvungen
För mina barns skull – de hade heller ingen
Och då måste man bara var stark
Det finns inget annat val
Och här är vi nu
